jag borde vara nervös men är det inte, borde känna mig stressad men gör det inte, jag bara väntar ut dagarna och tar mig för vad jag kan för att försöka må så bra jag kan medan jag väntar, för väntar gör jag utan göra det. sedan jag började äta mina nya mediciner och de första veckorna passerat har jag känt mig mer bestämd än någonsin, ett av mina tidigare problem har varit att ta mig för saker och det gör jag inte nu heller men allt känns lite mer närgånget och intensivt än vad det borde och jag vet att jag inte behöver många minuter på mig för att fatta beslutet nu och det både skrämmer och känns hisnande härligt.