natten kommer bli lång. har några glas vin kvar att dricka. några funderingar att ta mig för när jag får tid och mycket tid att spendera innan det är dags för tänkandet. det som måste ske om natten, i ensamheten, och som brukar hanteras om måndagsnätterna men det har varit en knepig vecka (som alla, alltid) och jag har helt enkelt somnat i soffan innan tio varje kväll tills nu. nu finns ingen återvändo. bara väntan. väntan till sömnen infunnit sig tung och oväckbar i sovrummet och jag kan gömma mig allt jag vill i badrummet på golvet med raggsockorna på och värsta humöret framrusande. det är inte så att allt inte är som det ska på den vanliga gatan i den vanliga staden. nej då, det är bara jag som råkar vara dum i huvudet på ett lagomt sätt så ingen annan tar skada och jag själv alltid överlever. för det är väl vad det handlar om, egentligen, att leva? en dag i taget, så länge som möjligt? och allt man gör i smyg är hemligheter värda att bevara för själva idéns skull.